Passera andra hundar

Det är inte helt ovanligt att hundar tycker det är ruskigt svårt att passera andra hundar utan att alarmera över hela grannskapet om vem som är i antågande.

Några hundar kastar sig ut i kopplet  och drar tills de håller på att storkna, andra morrar och skäller tills ägaren blir blodröd i ansiktet och försöker finna ett hål i backen att försvinna genom.

Vad är egentligen problemet?

Gemensamt för alla de här hundarna är att de har helt fel och allt för hög förväntan när de träffar andra hundar.

Fido tycker inte om andra hundar och kastar sig fram och skäller svärsord för att skrämma bort dem. Ägarna går ofta ut sent på kvällen i det dunkla gatljuset längs gång och cykelvägen när risken att möta någon är så liten som möjligt. Har du oturen att möta dessa olyckliga ekipage så brukar de springa bort till närmsta träd eller stolpe för att linda kopplet runt för att förhindra en flygtur mot den mötande hunden.

Tassen är egentligen ganska rädd för andra hundar men försöker så gott han kan att vara skräckinjagande och använder samma skällsord som Fido. Ju mer han skäller desto större chans att folk och hundar han möter håller sig undan. Tassen är ofta av mindre sort och försöker lösa alla situationer med hjälp av rösten. Det fungerar dåligt , ingen blir rädd men han ger inte upp i första taget.

Dunder är bara sprudlande glad. Han blir helt vild bara han känner lukten av en annan hund eller människa eller blomlåda eller vad som helst som kommer i hans väg. Skulle han prata så skulle han säga: ”kolla matta kolla vad jag hittat, kolla,kolla, kolla” Han är helt enkelt så glad så att han inte kan hålla sig lugn. Ägarna har fått uppleva en massa ryck och tvära kast i kopplet.

Tänk motsats

Så, hur i all världen ska vi förklara för dessa tre hundar att de inte ska skälla, dra i kopplet eller hoppa mot andra hundar utan att fråga om lov först?

Ge dem ett exemplar av Bruk och seder för hundar? Eller kanske skrämma dem till tystnad?

Nej, vi ska lösa problemet en gång för alla genom att tänka det motsatta! Istället för att tänka vad hunden inte ska göra ska vi bestämma oss för vad hunden ska göra. Sedan ska vi belöna hunden varje gång den gör rätt. Låter det som ett bra framgångsrecept?

Fidos ägare är skeptiska ” Fido är inte intresserad av godbitar när han ser andra hundar ” Dunders ägare likaså ” hur ska vi belöna nått bra när han aldrig gör något bra? ”

Vi Startar 

Både Fido, Tassen och Dunder behöver ett annat alternativ när det går förbi andra hundar, så varför inte lära dem att se på oss? Tränar vi det rätt kan vi göra att synen av en annan hund blir kommandot för att se på oss. Som alltid när vi ska börja med något nytt så behöver vi starta hemma. Fido gillar bäst skinkost i tub. Tassen vill ha kyckling. Dunder vill helst ha köttbullar. För att alla tre hundar ska vilja se på oss ska vi använda detta som belöningar. 

1. Fidos ägare tar på ett koppel och fyller fickan med tubosten. Sedan backar hon bort från Fido. Först står han bara och tittar på henne men ganska snart så tar han ett par steg mot henne. Bra Fido-här får du lite skinkost. Efter ett par gånger går det upp ett ljus för Fido ” aha-jag får en godbit om jag följer efter, det är ju lätt” De tränar på detta varje dag både på tomten och på vägen nedanför huset.
2. Tassen ägare har gjort detsamma, men han har nu blivit så duktig att det är dags att göra det svårare för honom. De ställer ut tre skålar med något gott i och startar träningen. De vet att maten också är en svårighet för Tassen, men inte lika svår som andra hundar. Klarar de att lära Tassen självkontroll blir det mycket enklare när de sedan ska ut på promenad.
3. Det första Tassen gör är att kasta sig fram i kopplet mot en skål för att försöka få tag på godbitarna. Men han får inte tag på dem. Istället backar ägaren bort från skålen utan att säga någonting. Till sist, fortsatt lite sur, ger Tassen upp och vänder sig om för att se på sin ägare. ”Bra gjort tassen, nu får du en godbit av mig”. Nästa gång de går förbi skålen glömmer han vad han gjort alldeles nyss och kastar sig mot skålen. Då gör ägaren samma sak, backar och plötsligt kommer Tassen på vad han ska göra. Om han vänder sig om mot ägaren får han ju en godbit ”Bra tassen” Efter 10 minuter kan Tassen gå förbi skålarna, kastar små blickar på dem men inte så länge. Nu har han lärt sig att om han håller koll på ägaren blir han belönad. 
4. Dunder älskar mat så han har kommit ännu längre än Fido och Tassen på bara en eftermiddag. Nästa dag bestämmer de sig därför att packa fickorna fulla med köttbullar och gå promenad på elljusspåret, där det alltid går många hundar. Första hunden de möter är en gammal Berner Sennen Den traskar förbi utan så mycket som att kasta en blick mot Dunder, som helt har glömt allt de tränade på igår. Han hoppar och drar mot den gamle hunden. Men Dunders ägare blir inte irriterad, han vet att han kan backa bort från hunden och det blir då en situation som Dunder känner igen. Helt rätt. Så snart kopplet stramar och ägaren backar kommer Dunder plötsligt på vad han lärt sig. Han kastar sig runt och får höra ”Bra dunder” och där kommer den trevliga köttbullen. För varje hund får han köttbullar för att hellre se på sin ägare, han får säkert 100 små bitar på de första promenaderna. Ofta fler bitar för varje hund de passerar. Det är enkelt, han behöver bara se upp så blir han belönad, vilken grej liksom.

 

Praktik

Ägarna till de tre hundarna bor i samma område och en dag när Tassen och Dunder är ute på träning så lägger de märke till varandra. ” Har du också problem att passera andra hundar?” Ja, vi har varit som ett vandrande alarm, ingen kommer undan Argusögonen på lille Tassen, men nu ser det ut som det kanske kan bli ett slut på det.

Efter lite prat enas de om att träffas två gånger i veckan för att träna på hundmöten. Tassen ägare övertalar också Fidos ägare att vara med och träna. De är lite rädda, kommer de att klara att hålla honom lugn eller kommer han kanske att skrämma de andra. Första gången de träffas är Fido långt ifrån de andra och tränar, på ett visst avstånd klarar han nämligen att ta det lugnt och fokusera på sin ägare. Nästa gång kan de minska avståndet med många meter och den tredje träningskvällen kan de passera varandra med bara någon halvmeters mellanrum utan vare sig skällande eller saltomortaler mot varandra. Äntligen har Fido förstått det. Istället för att se andra hundar som en möjlighet att få bråka vill han hellre göra det han lärt sig. Han får en god känsla varje gång han ser en annan hund för då har han ju lärt sig att det vankas godbitar. Han ville ha godbitarna hela tiden men var tvungen att i starten vara på avstånd så han fick till det.

Avslutning

Både Fido, Tassen och dunder är vanligt förekommande på kurser. Ibland är de stora , ibland är de små. Några har hitills gått promenader i mörkrets sken och insett att om de inte gör något kommer det sluta med ett lårbensbrott.

Gemensamt för alla är att vi behöver förklara för hunden vad den SKA göra i hundmöten och belöna det. På det sättet  kan man ändra vanorna för de mest stökiga hundar. Har du tur kan du gå samman med andra och hjälpa varandra att göra promenaderna till det som det ska vara- en kul och trevligt upplevelse för er båda. Det ska ju vara kul och enkelt att ha hund!